Utrikesminister Carl Bildt säger att det inte finns någon exit strategy för Afghanistan.
Många stödjer att svenska trupper hjälper människor på andra sidan jordklotet, men utvecklingen har inte gått framåt i Afghanistan. Om demokratin i den Islamiska Republiken Afghanistan är ett smällkonservativt parlament som nyligen åter gjorde våldtäkt inom äktenskapet lagligt och kräver att kvinnor måste be manliga släktingar om lov om de får lämna hemmet, då är inte hoppet så stort. Inte minst för den spridda korruptionen och att det inte finns tydliga linjer mellan talibaner och grupper på västs sida.
Ted Galen Carpenter har intressanta kommentarer kring den strategi USA följt
USA:s politik har haft framgångar de senaste åren, just när man varit tydlig med vad man vill uppnå. Insatsen i Afghanistan avlöpte väl när man fokuserade på att oskadliggöra talibanerna och Al Qaida. När man lade till målet att även bekämpa opiumhandeln slog man bort en tredjedel av landets ekonomi, och gav islamisterna en ny chans. Den ursprungliga mellanösternpolitiken Condoleeza Rice tog fram, att pragmatiskt vika av från linjen med de stora fredsfördragen och satsa på begränsade insatser, gav bättre resultat. Fördragen hölls ju ändå inte. Den pragmatiska linjen gav också bättre resultat än att försöka etablera ett demokratins brohuvud i Irak, då man blev tvungen att ägna sig åt nationsbyggande. I dag blir världens polisman också världens socialassistent.
Det är kanske det mest sorgliga med Afghanistan, det finns fler länder i samma stil, dit också svenska trupper också borde skickas i sådana fall.
Vilka är villkoren för seger i Afghanistan? När behövs inte instatser längre? När säkerhetsläget är något lugnare? När sista talibanen har rakat skägget? När Afghanistan har blivit ett modernt välfärdsland med en etablerad och stabil demokrati? Afghanistan är ett splittrat och mycket fattigt land. Även om det skulle ske betydande utveckling de närmaste åren så skulle landet fortfarande vara exceptionellt fattigt och instabilt. Sätts ribban på den höjden kommer ISAF att behöva hålla trupper i Afghanistan i årtionden. Det gynner nog vare sig ISAF eller Afghanistan som land.
Carl Bildt skriver att kriget inte bara kan vinnas med militära medel. Kriget är väl över sedan 2001? Sedan åtta år så har närvaron i Afghanistan handlat om säkerhetsarbete och biståndsarbete. Det är förvånande att många debatttörer som i skarpa ordalag är emot bistånd, mångkulturalism, social ingenjörskonst och genusteori på hemmaplan stödjer det i Afghanistan. Det följer den amerikanska debatten alltför väl.
Även om svenska Genderforce förmodligen gör ett av de vettigaste arbetena i Afghanistan med en mycket viktig uppgift, kan jag inte skaka av mig bild av Gudrun Schyman med en AK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar