Hur sänkte du Sovjetunionen, Jan Kallberg?

Jan Kallberg har skrivit boken Så sänkte jag Sovjetunionen. Jag intervjuade Jan Kallberg om hans bok.

Du har tidigare mest skrivit fakta- och debattböcker. Hur kom idén om att skriva skönlitteratur?

Det har delvis att göra med ett förändrat samhällsklimat i Sverige, där den snart femtioåriga frihetofoba kulturella dominansen sakta ebbar ut, och efter att lärt mig en del om hur bokförlag arbetar och tänker genom mina fackböcker kände jag det fanns utrymme för en bok som bröt av med paradigmen. Om vi har bloggar som avviker från kollektivismen så har vi även läsare för böcker.

Det verkliga startskottet kom i Montreal 2003 där jag började fundera på vad som var det största man kunde påstå och sedan leda i bevis - efter ett rejält gapskratt började jag skriva. Jag skrev först på engelska men skrev om den på svenska. Titeln från början var "How I Sunk the Soviet Union". Den lät så vidunderlig med "Southern drawl" så jag var tvungen att behålla den. Möjligheten att bli förlagd kom med ett ökande intresse för kontroversiella böcker efter ett årtionde av deckare men då var jag nästan klar.

Vilka författare läser du helst, och hur har de inspirerat din bok?
Kurt Vonnegut till viss del men när det gäller att vandra mellan det verkliga och det overkliga. Tankemässigt har jag inspirerats av August Strindberg eftersom han bröt mot establissemanget och vågade ta ut svängarna. Mycket handlar om att våga. Yrkesmässigt har jag läst en del som tvingar en att tänka till varsig det är Schumpeter eller Dahl om demokrati. Det har gjort att jag funderat en hel del på samhället, samhällets roll och vad frihet är. Indirekt har det inspirerat mig genom de moraliska frågorna som följer av detta.

Vad är den Weirdowitzer geist som omnämns i din bok?
I boken "Self Empowerment Through Self Centered Entrepreneurship" ligger nerbäddat en förförisk övertygelse att man har ett möjlighet som aldrig yppar sig igen, som förleder människan, och vi lämnar det vi byggt upp, trott på och spårar iväg i en riktning som i efterhand kan vara oförklarlig. Motek Weirdowitz som skrev boken var ovetande om dess magiska kraft och är den enda som varit i närheten av den utan att drabbas - han ville bara få lite avkastning på skrivmaskinen. Det är därför jag blir skräckslagen när jag ser att den nu nyutgiven av Herr Konsul Lecek Janitorowski, Hertigen av Masurien, ligger på första plats som # 1 på Amazon.com. Det kan vara en ny våg av globalt vansinne.

Du försöker i boken att förnya berättarkonsten genom att blanda text, citat och bilder till en sammanhängande helhet. Hur fungerade arbetet tillsammans med förlaget och din redaktör när ni gjorde urvalet?
Jag ville ha bilder för att belägga vad som boken berättar om. Det är också ett sätt att bryta mot det prettokulturella. Där var min redaktör helt med på noterna. Jag letade bilder, han letade bilder, en del fick vi göra oss av med av olika skäl men en del är jag riktigt stolt över. Flygbladet om att polackernas läge är hopplöst från september 1939 är det verkliga och flygbladet om demonstrationen mot Olof Palmes besök i New York är äkta.

Redaktören kom med idén att bildern skulle vara konsekvent på en sida och citaten likaså och det förhöjde citaten som jag ville skulle vara små tillfällen att stanna till och fundera. Det är gott att tänka till ibland. Bilderna, citaten och texten skulle skapa en förförande trovärdighet.

Sovjetunionens fall är en händelse i enorm betydelse i världshistorien, ett av världens största imperier föll under vår livstid. Varför har inte ämnet behandlats mer i skönlitteraturen? 

Jag anser att en hel del fortfarande inte har insett det. De trodde att Sovjetunionen i grunden var en demokrati som hade fastnat ungefär när Hjalmar Branting blev statsminister men att de var på väg att fixa det - om inte västvärlden hade varit så illvilliga.

Självindoktrineringen av 68-generationen är total och de är i dag tongivande i kulturlivet och till viss del inom massmedia som chefer, eftersom de närmar sig 60-strecket. Innerst inne lever de kvar i den tid som varit, med en liten järnridå som skiljer av de två västliga hjärtkamrarna och de två östliga, och skulle det rämna får de intellektuell hjärtinfarkt. När de sedan som förlagschefer och kulturredaktörer sätter agendan kommer inget i tryck. Den skönlitteratur som kommer till Sverige och som gör sig rolig över eller beskriver Sovjetunionen är ryske eller tysk genom exilryska pennor.

Om du tar bort deckarförfattarna är de få svenska författare som skriver skönlitterärt och är yngre än femtio år - om du räknar sålda exemplar. Ranelids generation försörjer sig idag att skriva smädeskrifter om den amerikanska presidenten och de nya stjärnskotten i Folkhemmet som Åsa Lindeborg skriver om en alkoholiserad farsa vars hela alkoholism kom av klasstillhörighet. Så det blir en självförökande process och då blir kommunismens totala sammanbrott bli ett onämnbart ämne för skönlitteratur. Det kommer att brytas först när böckerna inte längre säljer ens med kulturelitens välsingelse. Jag tror det ligger tio år fram i tiden.

Vad har du tänkt dig skriva efter detta?
En roman om Första Världskriget. En humoristisk roman om alla dessa -ismer under det tidiga 1900-talet, fast i miljön av kriget mellan tsarens Ryssland och Centralmakterna. Första världskriget hade ett enormt inflytande över 1900-talets historia. Den boken blir mindre politisk, mer galenskap men den kommer att ha kopplingar till Så sänkte jag Sovjetunionen. Jag kan lika bra avslöja titeln redan nu: Tarnopol - Gurka, Vodka, Fosterland. Den kommer att även förklara Sovjetunionens uppkomst.