Paul Frigyes är journalist och är för närvarande anställd på facktidningen Journalisten. Han har bl.a. skrivit boken Nyhetsflås & tidsanda på Carlssons förlag.
Vad anser en fast anställd journalist med facklig anslutning om medborgarjournalistiken och dess möjligheter? Jag intervjuade Paul Frigyes.
Det talas mycket om citizen journalism (medborgarjournalistik) då en ny typ av bloggar som Oscar Swartz Digital Idag kommer fram. Ligger det något i detta, att en ny form av samarbetande skrivande tar över? Är det en hype? Kan medborgarjournalisterna konkurrera med journalistkåren?
Inte i första hand som nyhetstjänst, för det handlar om snabb informationsförmedling och snabb inhämtning av kommentarer från relevanta personer, men i andra funktioner, kanske framför allt den opinionsbildande journalistiken, som ledare och insändare.
Tidningarna brukade klaga på hur få som läser ledarsidorna. Samtidigt är det just denna typ av "journalistik" eller snarare analyserande opinionsbildning som bloggarna ägnar sig åt. Det är ju ganska betryggande för den traditionella journalistiken, som publiceras på papper och på webb. Jag läser själv gärna ledarsidor, numera har de ju friare skribenter, men mitt intresse för att dessutom kajka runt på ett gäng bloggar för att få ett extra gäng ledarsidor till är rätt begränsat. Jag är knappast ensam därvidlag.
I den mån man tror att citizen journalism tar över så är det en hype.
Journalistyrket handlar framför allt om att språkligt och visuellt förpacka olika idéer till ett givet utrymme. Sen är det väl så att nätjournalistiken tar över allt mer från pappersjournalistiken, men det är väl en annan fråga. Konkurrensen från medborgarjournalistiken handlar väl framför allt om en större mångfald i samhällets idébildning, så det är ju positivt. Men betänk att en väldigt stor del av journalistiken handlar om underhållning, både kvällspressen och veckotidningarna och en växande del av morgontidningar och TV, och underhållningen, det mentala snaskandet, hotas ju knappast av bloggar alls. Tveksam om ens de populära modebloggarna minskar konsumtionen av modetidningar. Jag tror de har för lite flesh, visar för lite hud.
Hur ser du på skribenters rättigheter till sina alster i dag? För svaga? För starka?
Ojoj. Känslig fråga. Jag svarar i någon slags cocktail av realpolitik och stugfilosofi. Det är viktigt att utgångspunkten är journalisternas både ideella och ekonomisk upphovsrätt till sina alster. Men det finns skäl att vara mer generös i tolkningen av citaträtten med dagens medieteknik. I den mån sajter och medier har en professionell kommersiell verksamhet, bör det finnas juridiska processer som ser till att pengarna fördelas till upphovsrättshavarna, i rätt proportioner. Det är lite vilda västern i dag. Stämningarna mot YouTube är väl en försmak på kommande fältslag.
Det talas om att journalister blir mer och mer utbytbara och att arbetsvillkoren blir generellt sämre. Stämmer det verkligen? Finns det i sådana fall några sektorer som är undantag?
När det gäller nyhetsjournalistiken är det så. Nyhetsarbetet har blivit betydligt mer automatiserat, industrialiserat och avskalat. Där har journalisterna blivit mer utbytbara. Den gamla stammen av litterärt inspirerade manliga bohemiska nikotinister håller på att ersättas med en generation unga tjejer som kvickt lär sig att tona ner sina kreativa anspråk.
Arbetsvillkoren är generellt sett väldigt bra, jämfört med mer utsatta grupper på arbetsmarknaden. Skälet till detta är att vi har att göra med en relativt självmedveten, verbal och välutbildad grupp, där kåren har etiska anspråk. Dessutom är det ganska bekvämt att sitta framför en dator, jämfört med att tvätta pensionärer eller leda en skolklass med högljudda elever. Om det i någon mån finns sämre arbetsvillkor så handlar det framför allt om psykosociala skäl, huvudsakligen osäkra och nyckfulla chefer som saknar tillräcklig erfarenhet av arbetsledning och delegering. Eller en allmänt osäker arbetssituation, framför allt för visstidsanställda. ,
Hur ser du på frilansarnas situation i dag?
Den ser ganska ljus ut. Outsourcingen växer stadigt. Framför allt inom public service. Och väldigt mycket inom tidskrifterna som är fler än någonsin tidigare under historien. Dagspressen, som ofta blir journalistikens måttstock har kanske ett mer oklart behov av frilansmedarbetare. Men jag tror att det även här kommer att behövas längre texter och reportage från frilansar.
Vad har Journalistförbundet för roll att spela i framtiden?
Låt oss ha en sak klar: mediemarknaden exploderar. Det finns journalistik överallt, tillgänglig för fler än någonsin. Samtidigt luckras de tidigare fasta gränserna mellan journalister och allmänhet upp. Det blir väldigt svårt att klart definiera vem som är journalist. I senaste numret av Journalisten påstår en medlem i Journalistförbundets Yrkesetiska Nämnd (YEN) att "utan journalister – ingen journalistik". Den inställningen är väldigt traditionell, och jag tror att den kommer att visa sig felaktig. Inom ramen för olika typer av medborgarjournalistik kommer icke-journalister att göra granskningar, ge kritik, eller ta fram uppgifter med allmänintresse, som helt klart kommer att kvala in som journalistik. Journalistförbundet har ett mycket stort visionärt och analytiskt jobb framför sig, och det blir inte lätt. En sak som förbundet kunde fundera över är hur mycket av yrket som handlar om ren förpackning av fakta, hur mycket som handlar underhållning och hur mycket som är samhällsgranskning. Föreställningen av journalistkåren som demokratins riddare, en kår, unikt välsignad av Guds nåd – den kan dom faktiskt lägga av med.
Jag tror att Journalistförbundets kanske viktigaste roll framöver kommer att vara som yrkesförbund. I en tid då gränserna mellan journalister och allmänhet luckras upp kommer förbundet att ha en central legitimerande roll. Om du är med i förbundet åtar du dig att följa ett etiskt regelverk idag, men jag ser att denna sida har stora möjligheter att utvecklas, som medlem bör man förväntas orientera sig i metoder, ha en rimligt professionell språkbehandling och vara rimligt professionellt rättvis i det ämnen man behandlar.
Sen blir frågan om vem som ska accepteras i förbundet också svårare. Rollen som traditionellt fackförbund finns kvar, och den bygger på saker som att teckna kollektivavtal och ge juridisk hjälp. Där är det väl ungefär samma sak i morgon som i går. Men den här inställningen att motarbeta medborgarjournalistik av fackliga skäl ger jag inte mycket för.
Allmänt kan man också säga att de som säger att de traditionella medierna är på väg att dö, har mycket klen förmåga att analysera mediernas komplexa roller och funktioner. Många verkar haka upp sig på mediernas samhällsuppdrag, men det är ju inte så mycket via det som medierna finansieras. Snarare motiveras, vid festtalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar