Oscar Swartz om medborgarjournalistik

Oscar Swartz var en av Internetpionjärerna under början av 90-talet. Efter att han sålt av sin del av ISP-företaget Bahnhof så började han med olika typer av skribentskap på nätet. Mest känd är han kanske för sin blogg Texplorer som oftast handlar om upphovsrättsfrågor och Bodströmsamhället. Efter ett stipendium från Stiftelsen för Internetinfrastruktur så startade han upp ett försök med medborgarjournalistik Digital Idag. Sedan jag gjorde intervjun har Digital Idag lagts ned.

Det talas mycket om citizen journalism (medborgarjournalistik) då en ny typ av bloggar som din "Digital Idag" kommer fram. Ligger det något i detta, att en ny form av samarbetande skrivande tar över? Beskriv medborgarjournalistik ur din synvinkel. Är det en hype? Kan medborgarjournalister konkurrera med journalistkåren? Kanske bara på vissa frågor?

Vi har bara sett de första trevande försöken till medborgarjournalistik ännu. Det hela är en flytande skala där många inslag av medborgarjournalistik börjar dyka upp: mainstreammedia ber folk skicka in mobilbilder från katastrofer eller höra av sig om de råkar vara på plats någonstans. Diskussionsforum i anslutning till artiklar. Gräsrotssajter som bevakar nyheter på mikronivå i den lokala communityn. Ohmynews och Slashdot där folk skriver hela artiklar. DN och SvD använder Twingly, där bloggkommentarer automatiskt hakas på artiklarna.

Huruvida medborgarjournalister kan samarbeta om texter och exempelvis skriva en kvalificerad rapport eller story på ett kollaborativt vis är en öppen fråga. Åtminstone bör de kunna delta som faktasamlare, researchers, bidra med uppslag och idéer som sedan en redaktör/professionell skribent kan sammanställa och jobba ifrån.

Medborgarjournalister finns redan i form av bloggare och en del av dessa bloggare är så specialiserade och kunniga att de alltid slår MSM på fingrarna inom sitt område. Ibland spiller frågor över till mainstream också. Själv tror jag att nätorienterade frågor ofta spiller över från bloggare. Fildelning, DRM, kommunikationsfrihet och liknande frågor pushas av folk som lever på nätet och MSM ser sig tvungna att ta upp dem men har kanske inte kunskapen från början egentligen. Man kan tänka sig samma utveckling på andra områden.

Vad som händer med media är öppet. Men på något vis kommer MSM att integrera medborgarjournalistik, engagemang och kunskaper utifrån i sina produkter. Twingly, diskussionsforum och insända mobilbilder är bara början, tror jag. Så det är inte en hype. Vi befinner oss bara i inledningen av en utveckling. Titta på Free Software/Open Source, arbetsformer som folk skakade på huvudet åt men som alltmer dominerar mjukvaruvärlden. Riktigt samma sak kan inte hända inom journalistiken eftersom saker inte är lika enkla att bryta ned i strukturerade delprojekt. Men saker kommer att hända.

Hur ser du på skribenters rättigheter till sina alster i dag? För svaga? För starka?

Det finns ju två aspekter: Den legala och där är väl saker ganska OK om man ser på skribenters rättigheter gentemot tidningar etc som hyr dem. Upphovsrättens längd kan man ju diskutera ur andra aspekter förstås och den är ju absurd egentligen. Men för de flesta skribenter är den ointressant, det är bara några få succéförfattare som säljer år efter år som egentligen berörs. När det gäller ickelegala aspekter har ju många accepterat sakernas tillstånd i den digitala världen och sprider sina alster gratis, dvs i form av bloggar m.m. och där är folk mest intresserade av "attribution".

Det talas om att journalister blir mer och mer utbytbara och att arbetsvillkoren blir generellt sämre. Stämmer det verkligen? Finns det i sådana fall några sektorer som är undantagna?

Tja, IDG har en tidning (PC för Alla) där man uppmanar folk att skriva artiklar utan betalning. Möjligheten till nischning borde vara mycket större nu men publiken för varje nisch blir väldigt liten. Specialiserade skribenter kan få en hängiven läsarkrets men möjligheten att försörja sig blir inte stor.

Hur ser du på frilansarnas situation i dag?
Det är svårare att vara frilansare nu än för 15 år sedan verkar det som. Arvodena ligger snarast lägre nu, även i nominella termer. Och skrivande har blivit mer spritt när alla sitter med en dator. Konkurrensen är nog hårdare. Sedan är det inte alla förunnat att kunna uttrycka sig bra i text, men det är inte alltid så viktigt. En bildbyline och persona som passar en viss målgrupp är ekonomiskt viktigare för tabloidpressen etc.