Det är 80-tal, närmare bestämt 1986, och statstelevisionen sänder flaggskeppsprogrammet debatt (Ärligt talat). Det var en tid då TV verkligen satte agendan, och nu uppmärksammas två up and coming personer i det svenska kulturlivet: Mats Drougge och Unni Drougge. Mats skulle senare omvandla sin musiktidning till något mer lättklätt, men Unni fortsatte på spåret och blev så småningom piratdrottning.
De tar upp rätten till arbetsfrihet och medborgarlön, vilket kommer från den redan då rätt gamla tanken att det skulle finnas en tillräcklig nivå av arbete att utföra i samhället. Tanken på informationssamhället ligger lite för långt fram i tiden, så de hamnar i att flörta med bondesamhället.
Fast de träffar någonstans rätt, och vid 1:36 in i filmen sker något intressant- de får medhåll av moderaternas Gösta Bohman. Gösta Bohman sätter frågan i rätt perspektiv, han öppnar för det friare arbetet för ett samhälle som sätter arbetsglädjen i fokus. Egenmakten, brottet mot det stela och formella samhället. Den då 75-årige moderatledaren är mer radikal i sin syn på arbetslivet än dagens politiker. Respekt till Gösta Bohman för att han inte heller vill göra en snäv partipolitisk poäng av frågan.
Anna Lindh, då ordförande i SSU, visar att socialdemokratin redan är i otakt med tiden. 80-talet är trots valsegrarna för Olof Palme och Ingvar Carlsson en tid för reträtt för sossarna.. Det är arbetsplatsen i industrisamhället som skall förändras, inte att tänka fram nya former av arbete.
Oroande nog tror jag att Anna Lindh blev debattens segrare.
Ett av skälen till att dagens kris känns djupare, är att många nog upplever sig som demoraliserade, de uppskattar inte den form av arbetsliv som fortfarande hållits kvar.
Vi har fortfarande god anledning till att lyssna på Gösta Bohman även på 2000-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar