Myten om den naturliga balansen

Jag skriver om Myten om den naturliga balansen i Kvällsposten den 28 juli 2005.

Under sommaren uppmärksammades åter algblomningen, särskilt av miljörörelsen som menar att detta beror på utsläpp och annan mänsklig påverkan på naturen.

Man har funnit tecken på att kraftiga algblomningar förekommit i Östersjön för redan 7000 år sedan. De är alltså naturliga fenomen, som sker när vissa förhållanden blir tillräckliga, och algerna börjar att föröka sig kraftigt. Här har det skett en förändring i synen på ekologin på senare tid: Svängningar av den här typen är normala för många arter. Den i samhället spridda bilden av att naturen befinner sig i en given balans har förändrats inom vetenskapen. Forskningen är numera inne på att förändringar i naturen sker gång från annan, ofta kaotiskt och oförutsägbart.

Algblomningar är äckliga att bada i, men är de farliga? Fisklivet kan dö av vissa alggifter, men det har visat sig ovanligt att gifterna överförs till människan från fisk och skaldjur. Forskningen är inte säker på om algblomningarna har ökat på senare tid. Det verkar ibland öka, och där kan gödningen från jordbruket vara en bland många faktorer, men de exakta orsakerna är ännu inte kartlagda. Ekologi är en komplex vetenskap, och vi förstår inte de inblandade processerna så bra.

Kväve- och fosforhalter i vattnet verkar vara viktiga, och de ökar på grund av utsläpp, men som så ofta i ekologin är det inte så enkelt som att mer kväve ger fler algblomningar. Algblomningarna är skild från den övriga ökningen av alger. Ämnen som till exempel järn kan också påverka hur algerna tar upp näring och förökar sig. Regnar det mycket kan järnhalterna gå upp, för Österjöns bräckta vatten kan lösa mer järn, vilket ökar risken för algblomning. När vattnet blir surare på grund av svavelutsläpp sker samma sak.

En viktig faktor är att Östersjön är ett slutet hav. Vattnet rör sig inte så mycket, vilket skapar förutsättningar för ett tjockt ytvatten där algerna kan frodas. Sverige har minskat mycket av sina jordbruksutsläpp genom bättre metoder. Mycket av utsläppen kommer ifrån öster, och miljöinvesteringar där lönar sig därför bättre än här hemma.

Algblomningar är svåra och komplexa fenomen, och orsakas troligtvis av en kombination av både mänskliga och naturliga orsaker. Frågan är om vi vill stoppa algblomningarna? Vi skulle kunna tillsätta ämnen som fäller ut nitrater och fosfater i djupvattnet, men är det kostnadseffektivt? Vi skulle kunna sätta upp vindkraftverk för att blanda djupvattnet: Det skulle minska både de döda bottnarna och algblomningarna, men det skulle också vara en avvikelse från Östersjöns naturligt skiktade ekologi. 

Att minska utsläpp förändrar ekologin, men det finns inte en naturligt god jämvikt. Vi måste vara medvetna vad vi värderar som en god ekologi. Mycket av denna kunskap finns på det lokala planet. Fransmannen René Dubos, en av miljörörelsens grundare, myntade devisen tänk globalt, agera lokalt. Devisen upprepas ofta, men dess budskap om decentraliserat beslutsfattande försvann, till förmån för traditionella centraliserade åtgärder som förbud, skatter, avgifter och bidrag. Dessa är ofta långsamma, dyra och öppna för särintressekonflikter. Det tvingar också på en enda lösning som ska gälla oavsett lokala förhållanden. Det finns inget "naturligt tillstånd" att återställa havet till, men med ett nytt synsätt drar vi bäst nytta av den lokaliserade kunskap som ekologin är. Då kan vi också värdera om och hur algblomningarna ska stoppas.