Försäljningsmonopolets fall

Jag skriver om Försäljningsmonopolets fall i Kvällsposten den 17 augusti 2007.

EG-domstolens utslag om nätspriten sände en chockvåg över landet. Domen underkände Sveriges rätt att ha ett försäljningsmonopol. Nu öppnas i stället för en pragmatisk folkhälsomodell.

Alkoholskatt måste visserligen betalas om man inte själv bär flaskorna över gränsen, men det är ändå bekvämare att få inköpen hemskickade vid större inköpsmängder. Får man köpa över internet, blir det i förlängningen även rimligt att rentav få köpa alkohol i matbutiken.
Försäljningsmonopolets avskaffande blir ett hårt slag för Sveriges totalkonsumtionsmodell, som i korthet går ut på att folkhälsan förbättras om den totala alkoholkonsumtionen sjunker. Den tar inte hänsyn till vem som dricker och hur, däremot ologiskt nog vad som dricks.

Modellen har inte varit framgångsrik i praktiken, då totalkonsumtionen ökat sedan 90-talet om man lägger till insmugglad, hembränd och utlandsinköpt alkohol till den sålda mängden. De alkoholrelaterade dödsfallen har stigit från 6 000 årligen i mitten av 90-talet till cirka 7 500 i dag. Dagens alkoholpolitik kanske drar in skattepengar till staten, men huvudsyftet med politiken var väl att rädda liv? 

Nu finns alternativen. Den 13–17 maj hölls en konferens i Warszawa med världshälsoorganisationen WHO om en ny syn på folkhälsan, skadereduktionsmodellen. Den sätter i stället alkoholen i ett socialt sammanhang för att minska skadorna, i stället för totalkonsumtionen.

Det finns ju skillnader i skador mellan olika konsumtionsmönster, så åtgärder kan fokuseras mot de individer, grupper, beteenden och platser där risken för alkoholrelaterade skador är högre. Vad som utgör en problematisk konsumtion kan inte bara avgöras av mängden som dricks. Då kan dåliga vanor tidigt förändras, utan att slösa resurser på dem som inte har problem. Konsumtionen riktas om från hemmet, där det hamnat till följd av alkoholpolitiken, till krogen som är en säkrare miljö där fler insatser kan göras.

Arbetet med att utveckla de sociala normerna i samhället för när, var och hur man dricker spelar stor roll. Exempel på det kan ses i hur Frankrike ändrade sin problematiska alkoholkonsumtion så – fransmännen dricker nu mindre och säkrare än tidigare.
Genom skadereduktionsmodellen vänds politiken till att även inkludera påverkan av efterfrågan på alkohol, då blir alkoholpolitiken ett gemensamt ansvar för fler. Förutom staten och folkhälsomyndigheterna engageras även lokalsamhället och näringslivet. Lyhördhet och utvärdering med det lokala samhället blir viktigt för att finna acceptabla åtgärder. Vad som är acceptabla åtgärder kan då varieras över tid och plats, vad som passar på en ort kanske inte är lämpligt för en annan.

Skottland har ett framgångsrikt projekt, ServeWise för krogpersonalens förståelse av alkoholens problematik. Man riktar in sig på genomförbara mål för att minska brott och skador i samband med förtäring. Samarbetet med krögarna och bryggerinäringen har utvecklats, då de också ser att bättre serveringskvalitet ger högre lönsamhet. STAD-projektet i Stockholm påminner om ServeWise.
Skadereduktionmodellen ger en realistisk och hållbar alkoholpolitik. Kommer folkhälsominister Maria Larsson att se den väg ut som den erbjuder?