Dra tillbaka FRA-lagen!

Jag skriver Dra tillbaka FRA-lagen! i Kvällsposten den 16 juni 2008.

Denna vecka beslutar riksdagen om regeringens proposition om den så kallade FRA-lagen, där Försvarets Radioanstalt skulle ges rätten att avlyssna mejl- och telekommunikation som går utanför landets gränser. Det är en automatiserad insamling från tele- och internetoperatörer av all trafik och vem som kommunicerar med vem.

Snabb tillväxt för digitala kommunikationer, beräkningskraft och datalagring har minskat vår anonymitet. Mer information om oss är mer tillgänglig och användbar för individer och institutioner än någonsin, och trenden fortsätter. Det ger terrorister och brottslingar fler möjligheter än tidigare, men även fler chanser för polis och underrättelsetjänst att övervaka.

Bred datainsamling är inte så effektiv. Om terrordådet vid 911 visade oss något så var det att om man utfört ett bra traditionellt polisarbete hade man gripit flygkaparna innan dåden med de befogenheter och undersökningsmetoder man redan hade. Kaparna hade kreditkort i sina riktiga namn, de bodde ihop och brydde sig inte så mycket om att dölja sina spår.

Genom att agera normalt så gav de inga mönster som kunde ha uppfattats med bred datainsamling. För att finna dem hade polisen i stället behövt titta specifikt efter sammanhanget mellan specifika personer, händelser och ledtrådar.

Att försöka "förutse" terror och brott misslyckas oftast då algoritmerna i de datamodeller som söker i informationen är för breda och finner mönster överallt.Särskilt problematiskt är just bristen på avgränsning. När en regel först upprättas är dess implementering begränsad till lagens specifika krav, och därför är dess påverkan rätt blygsam.
Efter en tid så tenderar dock varje efterkommande generation av administratörer att omdefiniera lagstiftningens syfte och lägga till nya krav. Utan nödvändigtvis ont uppsåt börjar regleringen få ett eget liv, och när reglerarna tolkar reglerna alltmer brett och omfattande, så blir de praktiskt taget en särintressegrupp med ett eget intresse av utökade befogenheter och anslag.

När det saknas effektiv och samvetsgrann insyn, så utvecklas ett alltmer tungrott och ineffektivt regleringssystem. Då är det särskilt olyckligt att förslaget inte har resulterat i att regeringspartierna uppmuntrat en bred och omfattande debatt, utan gett skarpa förhållningsorder till ledamöterna att rösta för förslaget. Det skadar förtroendet för demokratin, som ju lagen borde vara satt att skydda. 

Det bästa vore att omarbeta propositionen till att fokusera på konkreta mål, att tydligt redovisa vem som ska göra vad, vem som ska betala, och vad för information som ska levereras till FRA. Samhället behöver skyddsmekanismer mot terror och yttre hot, men dålig kommunikation och bristande samarbete internt skyls ofta över av ordningsmakten med krav på bredare datainsamling. Det som i stället behövs är bra möjligheter att täcka och lägga samman relevant information om specifika misstänka för specifika handlingar. Inget mer.