Thomas Engström skriver om den kreativa klassens gratisjobb i Fokus. Kruxet är att om Thomas Engström och andra fria debattörer säger nej, så kommer frågan att gå vidare till de som redan har sin försörjning på annat håll.
Det finns ett skäl till att pressavdelningar, PR-byråer och myndighetspersoner fått mer mediautrymme, och Engström pekar på det. Intressant att jämföra med hur journalisthögskolorna och mycket av samhällsdebatten annars är mycket upptagen av frågan, vem står bakom, cui bono?
Då blir det en koppling till att debattören i fråga står för en åsikt, bara för att någon uppdragsgivare tryckt en dusör i handen.
Vad är bra lösningar på problemet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar