Jag skriver i Vetenskap Voltaire om tre böcker som tar upp hur nobelprisen i medicin, fysik och kemi har delats ut.
Böckerna av Hargittai, Friedman och Crawford pekar på hur nationalism och baktankar påverkade (påverkar?) priserna för tidigare år.
Som Karin Bojs visar, så är inte nobelprisen så svåra att förutse nuförtiden med att ta fasta på liknande priser, och att känna till vilka discipliner som är på modet. Då fler priser kommer att bli grupparbeten så kommer det ensamma geniet (som stod för stora överraskningar) att bli mer ovanligt. Frågan är om lottdragningen är spännande nyheter?
Nobelprisen innehar en enorm status, även om det gått upp och ned. När forskare kräver extra nobelpris i nya ämnen visar det på hur viktigt priset är, men också hur lätt priset kan urvattnas. Istället för nya priser behövs flexibla tolkningar.
Svenska Akademien räddades som institution av Nobels litteraturpris, och började med att vilja omforma världslitteraturen. Efter skandalen 1974 så började Svenska Akademien få svårt att riktigt premiera aktuella författare och ersätta pristagarnas aktualitet med politik. Kanske det vänder nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar